Åk 6–9
 
Svenska/Polski
1.2 Historik
Behovet av att kunna uttrycka ett antal av något har funnits sedan långt tillbaka i människans historia. Att kunna räkna in boskap, handelsvaror och pengar utan att använda tal skulle vara omöjligt. Människan har därför uppfunnit sätt att beteckna tal. Det enklaste sättet att beteckna antalet var att man drog streck på en rad bredvid varandra. T ex kunde ett streck motsvara en ko eller en spann med säd.

l l l l l l l l l

Detta enkla talsystem utveklades när antalet kor eller får eller spannar med säd blev för många. Istället för att rita många streck använde man sig av olika figurer som motsvarade ett antal streck. Man ”växlade” strecken till en figur.



För ca 5 000 år sedan använde sig t ex egyptierna av följande figurer för att uttrycka ett antal:

Babylonierna (3 000 - 2 000 f Kr) använde sig däremot av ett positionssystem som liknade vårt sätt att skriva talen, men de använde basen 60.



En vidareutveckling kom för ungefär 2 000 år sedan då Mayafolket, som levde i Centralamerika, började använda ett så kallat additivt positionssystem med basen 20. I deras talsystem kunde de även uttrycka noll.



Det romerska talsystemet, som började användas ca 300 f Kr, utnyttjar i stort sett samma idé, men det som tillkommer är att man införde en begränsning i att man fick använda samma tecken max tre gånger i rad i ett tal. De romerska siffrorna har varit populära att använda för att skriva årtal på t ex byggnader även i modernare tider.