Åk 6–9
 
Svenska/عربي
1.2 Historik
Att samla in information eller data är ingen ny företeelse. Redan under antiken samlade härskarna in information om medborgarna för att de skulle kunna driva in skatt och ta ut krigare. Den första folkräkningen som man känner till gjordes i Kina år 2 200 f kr.

Under 1500-talet infördes så kallade skattelängder vilka bl a låg till grund för hur mycket skatt medborgarna skulle betala.

1662 sammanställde John Graunt, från England, folkbokföring för åren 1604-1661. I samband med denna sammanställning analyserades orsaker för exempelvis dödsfall. Den nya kunskapen om befolkningen kallade man politisk aritmetik, och Sir William Petty skrev en bok om det nya ämnet.

Edmund Halley, mera känd för att ha fått Halleys komet uppkallad efter sig, skrev också böcker i ämnet.

I Sverige har vi haft så kallade kyrkböcker sedan 1686. I dessa förde prästerna in information om medborgarna. Där kan man läsa om individers födelse, vigsel, barnafödande och död. Även flyttningar mellan hushåll, byar och församlingar samt yrke noterades.

Dessa böcker är unika i världen och ger statistiker och historiker en väldigt bra bild över hur Sverige har utvecklats.

1749–1859 upprättades det så kallade tabellverket där informationen från kyrkböckerna samlades in och sammanställdes. 1858 inrättades den Statistiska Centralbyrån (SCB). Byrån övertog ansvaret för den svenska befolkningsstatistiken. SCB finns än idag och är en viktig informationskälla för många.

I dagens datoriserade värld är statistiken lättillgänglig och används till många olika områden. Politiker, företag och föreningar är exempel på organisationer som använder statistik för sina verksamheter.