Åk 6–9
 

1.2 Historik
Utvecklingen av måttenheter för skilda ändamål har sina rötter flera tusen år tillbaka i tiden. Under vikingatiden vägdes mynten på våg, men för att avgöra värdet på myntet var det också viktigt vilken metall den var gjord av, samt hur ren metallen var.

Mark är vårt äldsta viktmått, men hur mycket en mark vägde har ändrats med tiden. Under vikingatiden t ex vägde en mark lite mindre än under medeltiden. När mynt, guld eller silver skulle vägas i mark, kallades den för lödig. En lödig mark motsvarar ungefär 210 g, dvs några gram mindre än en ”vanlig” mark.

Andra viktenheter från vikingatiden är skeppspund (170 kg), lispund (ca 8,5 kg), skålpund (425 g), lod (ca 13 g), uns (26,3 gram om det var silver och ca 28 g om det var guld som skulle vägas).

De första försöken att bygga upp ett system av måttenheter, som fortfarande gäller, gjordes i Frankrike i samband med den franska revolutionen år 1789 när man ville bryta med det gamla genom att införa nya, enkla och enhetliga mått.

Den ökade handeln med jordbruks- och handelsprodukter gjorde att man fick behov av enhetliga måttenheter. Detta gällde framför allt enheter för längd, volym och massa (vikt). Tidigare användes olika enheter för mått av längd, volym och massa (vikt) och detta ställde till med problem.

Under 1790-talet definieras massaenheten kilogram som en kubikdecimeter rent vatten i en viss temperatur. Denna definition ansåg man senare inte vara exakt och den ersattes år 1889 med en standardvikt (90% platina och 10% iridium).